Recensioner

Pärlor till Pappa                                    

HEM       OM MIG        PÅ GÅNG        KAPITELBÖCKER       BILDERBÖCKER       ÖVERSÄTTNINGAR     RECENSIONER

 

  1. Pärlor till Pappa

  2. Maud Mangold/ Sassa Buregren


  3. 10 000 barn per år i Sverige har en förälder i fängelse, enligt siffror från Solrosen som erbjuder hjälp och stöd för dessa utsatta barn.

  4. Sonja i Maud Mangolds barnbok "Pärlor till Pappa" tillhör dem. Hon saknar sin pappa ofantligt och vill ställa den svåra frågan; varför - vad var det som hände?


  5. "Ta en bulle till, säger Mamma, det är vanilj i mitten."


  6. Det är omöjligt att inte bli berörd av den här pärlan till barnbok. Den undrande, grubblande och sorgsna nalleflickan Sonja ger mig magont när hon tar sin lilla ryggsäck och ger sig av, med ett halsband hon pärlat själv. På väg till Borta, där pappa är och får komma hem först "när tiden har gått."


  7. Vägen till fängelset är lång, otäck, mörk och strapatsrik men när Sonja tänker på pappa blir hon modig. Till slut når hon fram och hon får stanna i femton minuter, säger tanten som öppnar.


  8. "Bara en kvart, inte en sekund mer."


  9. Jag vill slå den där tanten på käften.


  10. Sonja får världens största björnkram av pappa och efter en stund vågar hon ställa sin fråga. Den som barn alldeles för ofta ställer sig när deras föräldrar skiljer sig, mår dåligt eller ställer till det för sig - var det mitt fel?


  11. Maud Mangolds text går under huden på mig. Med få ord fångar hon och förmedlar alla känslor, all hopplöshet och sorg och sätter fingret på det verkliga problemet för alla dessa barn.


  12. "Sånger om spindlar kan man skicka med telefonen, men godnattkramar är en helt annan sak. De måste ges innan kvarten har gått."


  13. Tillsammans med varbergsillustratören Sassa Buregrens sotiga, talande bilder, som är så fyllda av känslor och melankoli, blir det nästan övermäktigt. Jag älskar att det inte väjs för den avgrundsdjupa sorgen, även om jag tacksamt tar emot den strimma av lugn och hopp som ges i slutet.


  14. "Pärlor till Pappa" är naturligtvis extra välkommen för de barn som har en förälder i fängelse, som knappast är bortskämda med barnlitteratur om deras situation och som så ofta glöms bort i debatten kring kriminalvården.


  15. Men den kan och bör läsas även av andra familjer.


  16. Man måste inte ha en mamma eller pappa som sitter i fängelse för att ha en frånvarande förälder - och för den delen fungerar boken lika bra som en grund för att prata om känslor i den tryggaste av kärnfamiljer, med två lika närvarande föräldrar.




  17. 6666666666666666666666666


  18. Äntligen en bok för fångar och deras barn


  19. Efter första bekantskapen med Sonjas intensiva längtan efter sin pappa, som sitter i fängelset, kan den spontana reaktionen hos barnboksläsaren bli "ÄNTLIGEN."


  20. Maud Mangolds beskrivning av barnasjälens obeskrivliga fantasivärld, till Sassa Buregrens suggestiva bilder, berör vad som händer när ett barn får dunkel information om var pappa befinner sig när han inte syns hemma. Fantasin ersätter för Sonja förlusten av uppriktighet, men vi får följa ett "fångarnas barn" till en överraskande befrielse. Bokens innehåll är viktigt och igenkännande för pappor och mammor i fängelsemiljön. Vi kommer innanför skinnet på barnet men också på föräldrar och anhöriga som tvekar att ge sitt barn eller barnbarn klara fakta när barnet ber om klarläggande på sin åldersnivå. Mangold irriterar, informerar och inspirerar frihetsberövade pappor och mammor till att få mod att våga bryta lögner och skapa förtroende till sitt barn för resten av livet.


  21. Läsarna möter Sonjas barnperspektiv, hennes fantasier men också de vuxnas förhållningssätt mot barn som söker ett språk för sina upplevelser och inre drömmar. Tänk om boken lyckas engagera empatiska personer i olika åldrar att bekanta sig med barnens funderingar i liknande situationer! Varför inte deltaga som volontär i någon besöksgrupp på anstalter och där berätta om Sonjas tankar... Boken inger förståelse för de ömsesidiga komplikationerna, men utmanar till handling och förmedlar hopp hos barn som tror att det är deras fel att pappa sitter i fängelse. Den visar även en väg för pappan att bygga förtroende till Sonja mitt i kaos.


  22. Det ska bli spännande att delge innehållet i mina dagliga möten med pappor i anstaltsmiljön - men också bland enskilda och grupper utanför murarna. Och visst lockar tanken redan nu hur fortsättningen blir för Sonja, hennes pappa, mamma och anhöriga. Berättelsen kan även guida Sonja bland hennes kamrater som frågar henne var pappa finns. Han finns "därborta ett tag."


  1. Hallands Nyheter

  2. 26 december 2008

  3. Johanna Hillgren

  1. Kyrkans Tidning

  2. 25 september 2008

  3. Svante Myrén

RECENSION..html

tillbaka

 
RECENSION..html

tillbaka